När sorgen tar över

Hej finaste du! ❤️

Nu är vi åter tillsammans här på min sida. Jag blir så glad när jag ser att du tittar in här det uppskattar jag väldigt mycket. Jag tycker det är så mysig med dessa pratstunder. Det är många funderingar jag har när det gäller hälsan och vad som kan hända med kroppen när den går igenom svåra sorger. Framförallt när jag känner ångesten över saker som mitt barn fick gå igenom. En smärta av tomhet och inre död kan mer eller mindre knäcka en.

Det är tur är att allt inte kommer på en och samma gång. Det är Självklart om man har gått igenom många helveten i livet som jag har gjort,(som även du kanske har gjort eller gör) då tar det tid och ibland upptill många år innan man får kontakt med känslorna. Men tänk vad klok kroppen är ändå. Den pratar till dig, den visar signaler när något är fel, hör du inte dessa signaler så kommer det hända saker med dig och du kommer få synliga tecken på att nu är inte kropp och själ ett med varandra. Detta hände mig. Jag hade känt under en längre tid att något inte var ok med mig. Jag fattade inte vad det var, jag kände bara tomhet och en galen sorg och längtan. En längtan efter mitt barn och familjen. Jag var inte glad i själen, jag gjorde allt per automatik.

Jag började få utslag på min högra hand, det kliade och jag hade det här i flera månader, till slut uppsökte jag en läkare, det här var i början på våren. Jag fick en stark steroid kräm, jag smörjde och hade mig. Inget hjälpte och jag fattade inte varför det hela tiden bara blev värre. Jag själv vart bara mer sorgsen och tom, hela mitt inre skrek och grät, jag var tyngd av sorg, skuldkänslor och en saknad som höll på att göra mig galen. Jag grät och händerna vart bara värre och värre.

Jag fick blåsor som värkte något så galet, jag hade en klåda som var hemsk, huden bara sprack på fingrana och jag fick även utslag i ansiktet. Min kropp och själ skrek till mig ändå hörde jag den inte, men så kom dagen då allt bra rasade, bubblan sprack och alla känslor kom ut!!! Som jag grät, alla nertryckta känslor bara kom som det värsta vulkanutbrottet, ja så var det. Ärligt så här efteråt, så var det trots allt oerhört skönt att få känna alla dessa känslor som jag stängt inom mig

Förnekat att de fanns, för som ni som har läst min bok, Jag lever och har besegrat alla mörker och helveten, ni vet att jag vart expert på att förneka stänga av och ute alla mina känslor när något jobbigt eller hemskt hände mig. Det här mötet med mitt inre var ett av det svåraste jag möten med mig själv. Att jag har haft ett helvete och fått leva i det mörkaste mörker är en sak, men att mitt barn, min son har fått gå igenom det han fick göra är min största sorg. Jag har kunnat hantera mitt liv och jag har klarat av det. Mitt liv även hur hemskt det än har varit så har det format mig till den jag är idag. Så jag kan inte vara hatisk eller bitter över det. Nej! Det handlar inte om mig, utan det som hände med mina händer, min kropp var all sorg vanmakt skuldkänslor jag hade för mitt barn, min son.

Där ser vi, kroppen gav mig alla signaler som jag varken såg eller hörde. Så tänk hur fantastisk vår kropp är, tänk vilka sinnen vi har, så vad vill jag säga till just dig, ja dig! Jo du är ditt eget lilla tempel och det ska du ta väl hand om. Du ska lyssna och se för du är så värdefull och att möta sitt inre, sin sorg är bara befriande. Vi kan inte ta några genvägar för saker och ting kommer mer eller mindre ifatt oss, då gäller det att våga möta det, ta emot se känna sörja, just det du behöver för en sak ska du veta, just detta att våga möta sig själv är ett steg till inre frid och frihet…

Så här sitter vi nu du och jag härligt, vi är trots allt inte ensama det gäller bara att våga, våga söka och ta emot hjälp.

Som jag brukar säga, ge aldrig upp! Vi klara mer än vi tro

Vi ses snart igen, till dess tar du väl hand om dig

Massa❤️❤️❤️ Monica

Detta inlägg har 6 kommentarer

  1. Lillan

    Ja så som du sett ut har inte vart kul att se och din smärta😔men skönt att det går åt rätt håll nu och allt det positiva som ligger framför 😁👌🏻

    1. Monica Ek

      Ja du min lilla syster, du om någon vet. Det som har varit kan, jag vi du och alla andra aldrig ha ogjort, men det fina trots allt är att vi kan göra så mycket bra och fin här och nu❤️❤️❤️

      1. Birgitta Servin

        Du är Sann Kärlek o Du Strålar o Glittrar Du Skriver så Tårar Rinner Tacksam att Du Finns o Visar o Förklarar Vad Du gått igenom och Du är Värd det Bästa 💞🙏💞🍀🍀🍀🍀💞

  2. Lollo Lindgren

    Jag har sagt det förut och säger det igen….Jag är så oerhört tacksam att du finns och för mig♥️Och tänk vilket jäkla mörker du/jag traskat och kämpat i…Hulkat och skakat och vridit oss i smärta och ångest..Och tänk om man vetat vad du /Jag skulle stå sen och få vara med om♥️♥️♥️ Älskar dig

  3. Mia

    Finaste Monica du är en kämpe som alltid ser , precis som jag ..det lilla ljuset i mörka tunneln❤️❤️❤️

  4. Linda Engstrand Widegren

    Hej Monica!
    Jag har läst det du skrev om sorg och kroppsliga syntom. Jag fick svårt att andas så fort jag går börjar hjärtat att slå hårt och fort det gör väldigt ont. Jag gick till min läkare fick göra många tester och prover. Alla såg fin ut. Läkaren frågade har det hänt något som är jobbigt? Ja svarade jag, min man gick bort för 4år sedan i sjukdom. Jag vårdande honom i hemmet i 11/2år tills han somnade in hos mig. För 1år och 8månader sedag gick min son bort i en tragisk bilolycka han blev 28år gammal. Då sa läkaren där är problemet. Du har sorg Linda. Har du fått prata med en kurator eller psykolog? Jag sökte hjälp dom tyckte inte att jag var ibehov av det. Dom tyckte att jag skulle vända mig till kyrkan om jag behövde prata med någon. Nu äntligen ska jag få träffa en kurator. Det har varit en lång kamp att få träffa en kurator. Allt jag har kämpat för är borta. Jag är tacksam för alla dom åren jag fick med min familj.
    Nu kämpar jag ihop med min tvillingsyster. Som flyttade till mig.
    Tack för det du skriver.
    Jag är inte ensam
    Linda

Lämna ett svar

Fler inlägg